OM JÅBUS

Jåbus kennel

English translation below

Hundar, hundar och åter hundar.

Den där gamla klichén att vara född i valplådan stämmer faktiskt på mig. Mitt intresse för hundar och jakt vaknade redan då där jakten och hundarna var en självklarhet. Och hemma var det drever som gällde.

Min första hund kom 1964 och det var en Karelsk Björnhund. Denna användes till älgjakt men jag tränade också lydnad med den vilket var en utmaning.

Det hann bli 7 kullar björnhund innan min historia med björnhundar tog slut i och med att vår sista björnhundshane dog 1998. Att inte skaffa någon ny björnhund var ett medvetet beslut och kanske lite av en protest mot den sällskapsavel som bedrevs inom björnhundsaveln. Dessa hundar kommer dock alltid att ha en mycket speciell plats i mitt hjärta.

I slutet av 70-talet kom den första Westien in i vårt hem. Jag ville ha en liten ras som var tuff nog att klara leva ihop med björnhundarna. Det blev ett antal roliga år i utställningsringarna och ett antal kullar har sett dagens ljus hos oss. Vi har fortfarande westie och det kommer någon enstaka kull då och då. Men då hundarna lever med oss tills de går vidare till andra världar så går vår uppfödning i stå tills det blir generationsbyte.  

Ytterligare en hundras kom till oss 1988. Detta för att vi ville ha en jakthund till smådjursjakten och då införskaffades en beagle. Ett val som vi inte ångrat. Beagle är en mycket trevlig ras både som jakthund och kamrat. Under åren har det blivit några kullar och framgångarna kröntes det år då två av våra uppfödda hundar deltog i Beagle-SM samma år.

Tro det eller ej men det skulle komma fler raser. 1998 kom en västgötaspets, en ras som länge legat mig varmt om hjärtat. En kul hund med egen vilja i stora mått - en hund som så väl passade in i vår familj. Även små västgötaspetsar har sett dagens ljus i vår valplåda - som små pigga rävar far de runt och gör livet glatt.

Vår dotter Jessica fick egen hund 1996. Valet föll på en Cavalier King Charles. En hundras som trots sin litenhet är mycket mer hund än man tror. Denna bestämda men rara dam var hos oss i nästan 13 år men sedan har det än så länge inte blivit någon mer hund av den rasen.

Istället skaffade dottern en pomeranian som kom att vara hos oss en hel del på ”nattis” när dotterns nattarbete gjorde att det behövdes hjälp med hundvakt. Också detta en mycket trevlig ras men som nu inte finns i familjen längre.

Under många år (35) bedrevs också hundpensionat vilket gjorde att antal raser och hundar som vistades i huset genom åren har växlat väldigt mycket men oj så mycket kunskap det gett.

I övrigt har mitt hundliv varit fullt av föreningsuppdrag av alla de slag och som ringsekreterare har jag varit aktiv i många år. Idag ses jag mest som ringsekreterare och ytterst sällan som utställare i ringen.

Mitt arbete består också till viss del av hundar då jag arbetar med att administrera hundutställningar, allt från perroklubbens special med ca 50 hundar till Tvååkers-utställningarna och MyDog med 7000-8000 hundar. I hundvärlden har jag i och med detta arbetet blivit BUS för de flesta.

English translation in short:

Dogs, dogs and yet again dogs.

The old cliché "being born in the puppyden" does actually apply to me. My interest for dogs and hunting was awaken already at home where dogs and hunting was a part of everyday life.

I was given my first dog in 1964 - it was a Karelian Bear Dog. The dog was used for hunting elk and I also trained obedience with her which was a challenge.

We have had 7 litters of Karelian Bear dog before my history with this fantastic breed ended as my last male died in 1998. To not obtain a new Bear dog was a decition made a little as protest againt the breeding intentions to make this hunter a family pet. But a large part of my heart remains with the breed.

It was in the end of the 70s that the first Westie arrived in our home. I wanted a breed tough enough to live with the bear dogs. We had some enjoyable years on the dog shows around Scandinavia and a few litters were born. But as the dogs stays with us all their lives our breeding goes in periods and new generations come as the old dies out. At the moment we have two lively spirited young ladies together with the old ones.

Yet another breed arrived with us in 1988. We needed a hunting dog for hunting smaller prays and so the beagle was the given choise. A choise we haven't had to regret for a moment. The beagle is both a nice breed to have around and a competent hunters aid.

We have had a few litters and two of our dogs did compete in the Swedish Beagle Championships during the same year.

And believe it or not but it wasn't to end there! The Swedish Vallhund, the small original swedish spitz (Västgöraspets) had always appealed to me and I couldn't stop myself any longer. A fun dog with bundles of free spirit - who fitted in perfectly with our family.
And a few little pups that look like little foxes has been born here with us. They really make you laugh!

Jåbus - well that is our family - our daughter Jessica, my husband Åke and me BUS. (After the kennel was established our son Jesper was born.) Jessica is a coowner in the kennel.

I have my own business that administrate dog shows - from very small ones to the big shows as the Tvååker shows and MyDog with 7000-8000 dogs. I am known in the dog-world av BUS in short.